Puss
Ingen var bättre på att lyssna eller mer intresserad av andra människors tankar och känslor än Maria. Nu har vi ett nytt hem för alla våra tankar. Kika igenom de gamla inläggen via länkarna ovanför, eller lämna nya här eller lite vart som helst på de här sidorna.
Tror detta var första gången Maria har flyttat utan att jag har varit med…. – så många kartonger som har burits (med böcker, skivor, böcker, skivor, böcker, skivor och så en och annan pinnstol…). Ny hemvist, samma goa människor gissar jag?! Kram / Lisen
Hej Joel, Lisen och alla andra goa människor som kommer hitta hit snart.
Och hej Maria, i din ljusare, lite mer fiskbensrandiga, nya hemvist. Jag fortsätter tilltala dig direkt, eftersom det känns bättre.
Jag drömde om dig igen härom natten. Det var ganska komiskt och lite märkligt, men väldigt skönt. Drömmen gick i stora drag ut på att Danne, Maï, jag och några till (vars identiteter jag inte minns) körde runt på diverse landsvägar. Vi var uppenbarligen vilse, men verkade inte riktigt bry oss utan tog den väg som kändes bäst i stunden. Bilen var skruttig och gammal. Antagligen min gamla “Ronja”. Det var Dannes tur att köra och jag, Maï och de andra var i full färd med att försöka förstå en nyligen införskaffad kompaktkamera, som jag tror var köpt för att dokumentera resan. Det var någon sorts retro-designad, modern pryl och vi kunde inte för våra liv förstå hur den fungerade. Alla hade teorier och det rycktes och slets i kameran. Utan att tangera någon särskild aggresivitet stegrades situationens intensitet i takt med rösterna, tills plötsligt en skimrande uppenbarelse skingrade allt babbel genom att tyngdlöst dallra i luften mellan oss, ungefär en halvmeter över handbromsen. Det var du Maria. Du var vacker, om än väldigt liten, hade en regnbågsfärgad aura och hela scenen var inte helt olik den där gud delar ut uppdraget i The Holy Grail (fast utan “Arthurrr… Arrrthurrr…”). Det mest osannolika i hela drömmen var vad du sa: “Ser ni inte att on-knappen sitter bakom det grå reglaget?”.
Du har väl aldrig kunnat något om teknik?
Det var iallafall något väldigt skönt med hela situationen, som du ju löste som vanligt, och det var fint att få se dig. Länge sedan sist. I september blir jag pappa om allt går som det ska.
Kram på er alla.
Klart hon vet vart on-knappen sitter! 🙂
Oj!
Får nu mail av dig igen.
Så fint.
Knappade in mitt namn på “följ bloggen” och vips kom ett mail från dig.
Känns bra.
Rentav nödvändigt.
Då som nu!
Kram!
För några veckor sedan så tände vi äntligen de flytande ljusen som vi gav till Maria på Ersta. Vi fick inte tända dem där för syrgasen så de kom med oss hem igen. Ny flyter de omkring på middagsbordet!
Hej alla, tänkte jag måste titta in på nya sidan. Tror Maria skulle ha gillat att vi numera ses på tre igen: Lotta, Smaroula och jag. Känns som det är tre vi ska vara. Hoppas det är bra med er alla som tittar här och inte minst med dig Joel!
Hälsningar Anna-Lena
Så fint med nya sidan Joel, snyggt och – precis som Lotta skrev – härligt att få mejl från Maria igen, som ju kommer när man skrivit sig som följare. Kram på er alla!
Eller hur. Jag satt precis i bilen igår och grinade över någon låt som kändes som att den hade koppling till Maria, och idag får jag mail från henne! Det hjälper liksom. Det är skönt att det finns fler av oss. Kram!
Ja, det är skönt att vet att det är många hjärtan hon bor i fortfarande – nästan som att hon finns ändå. Fast det är synd att hon inte kan svara när man ringer…
Saknaden blir inte mindre, den bara sjunker ned till en djupare nivå som man inte snubblar på i den vanliga vardagen. Det är när topparna på isberget sticker upp – en låt med Laleh, en bild på skärmen, ett ögonblick på Arlanda när man vinkar av sin unge, ett viktigt datum, en stund på verandan på Åland med 10 liter kantareller att rensa utan Maria – det är då det svider till i själen och man vet att hur mycket man än pratar till henne så kommer man aldrig mer att få svar.
Nu Joel, tycker jag att det är hög tid att ni på allvar planerar en resa till det gamla landet – tiden går fort och jag tror att vi alla skulle må bra av att få träffas och en väldig bra anledning är väl att sprida askan i vinden i havet utanför Norsta?
Vi planerar aktivt att komma hem till sommaren!
Mycket bra. Välkomna!
Vår dotter, Smaragda Tene Gabrielsson, hälsar gott till Maria och alla hennes släktingar, vänner och bekanta. Hon mår gott och är pigg och nyfiken. Maï hälsar också.
Hör av er, jag är gärna med när det är dags. Kram till er alla. Per
Självklart!
Grattis på födelsedagen! Ägget är tänt över Atlanten…
Tänk vad lustigt – jag kokar glögg och tänker på Maria. Jag gör pepparkakshus och tänker på Maria. Jag ser Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – och tänker att det här måste jag prata med Maria om. Plockar fram en tröja som jag köpte för många år sedan och tänk, den hade jag ju på mig när jag kramade Jonna sista gången. Då var Maria med och vi vägrade inse att Jonna snart inte skulle vara med längre. Och nu är inte Maria här heller. Jag kan inte rikigt se det som verkligt, dom rör sig liksom inuti mitt hjärta och huvud än idag. Att man liks inte vänjer sig vid att dom inte finns, visst är det konstigt?!?!
Attis och Mai, så härligt att höra om er dotter (fantastiskt fint namn, förresten!)
Joel, Lou, Cosmo & Max – ser så mycket fram emot att träffa er i sommar!
Och livet går vidare. Som tur är!
Här är ett skönt foto jag vet att du skulle ha gillat. Jag tänker på dig varje gång jag ser det, så nu lägger jag upp det här till dig. Smaragda är i en fas där hon förhåller sig ganska restriktivt till de flesta som hon inte känner väldigt väl, men det finns en person (förutom farmor) som alltid får henne att skina upp som en sol och det är Danne. Men så körde han ju henna både till och från BB också.
Maï hälsar.
Kram!
A
Lisen: ja, vi gillar också namnet. Smaragda var min morfars mormor, vars namn – efter att ha hoppat några generationer – till sist landade stadigt hos en glad prick. Tene betyder “måndag” och är Maïs mammas namn, så vi är bara konservativa som döpt henne som vi gjort., men det blev fint tycker ändå.
Hur fint som helst! Ska bli kul att ses på riktigt!
J
Tre hela år har gått. Förfärligt länge sedan, på ett sätt (så mycket har hunnit hända, livet rinner vidare och du är inte här och deltar) och ändå en blinkning – jag minns fortfarande samtal ordagrant från de sista veckorna på Ersta, då du väntade på Joel och vi alla väntade på våren. Vi skulle ju ta ut dig i rullstolen och upp på Fåfängan, dra dig över vårvintergrus och lukta på våren med hundbajs och allt… Så blev det inte. Men vi pratade om det så målande så det är nästan som att det faktiskt hände. Det är ju nu inte så himla viktigt att det inte blev av just då, du har ju gjort allt det där förut, så bara att prata om det var nästan som att uppleva det. Det är sant att sorgen bleknar med åren, den är inte så rivande och tröstlös utan mer som en stilla saknad och varm glädje i fina minnen och att du har funnits. Himla tur tycker jag!
Kram! Åren går, vinden vänder och katten och ormen blir allt skrynkligare…
Wow. Vilka stora killar! Jag ser fram emot att träffa er allihop snart.
Samma här!
Hej igen, nu är hela familjen samlad. I en ny lägenhet, på en ny ort (Farsta Strand). Det hade varit fint att ha dig här. Dina köksblommor som klädde köksväggen i Hägerstenslägenheten har inte kommit upp än, men det blir snart av. Tata gillar Sverige och vi ser ljust på framtiden.
Kram.
A
P.S. Om någon vill ha skott från Marias köksväggsblommor så finns det.
Fin familj! Grattis till er – och till Maria som skulle fyllt år idag!
Ibland blir saknaden så märkbar. Tiden verkar inte vara med i den här tillvaron alls. Saknar dig härliga kvinna. Och hälsar till alla er levande lika härliga människor som lever här. Och köksblomman lever hos mig med om någon vill ha skott någon gång. Den har invaderat både kök och vardagsrum 🙂 Per
Kära Maria, till ditt minne.
Vi har gjort så gott vi kunde.
Tror du gillat detta:
http://www.svt.se/dokument-inifran/alice-babs-forlorade-rattigheter
Ja, den filmen hade hon gärna varit med och gjort! Bra Lotta & Anna-Lena, en riktig, viktig film om vad människovärde är. För visst är man väl en människa även när man är skröplig, knarrig, gammal, rynkig och kanske också snurrig? Fast i reportaget kändes ju inte Alice särskilt snurrig, till skillnad från förvaltaren…. Maria hade hursomhelst varit väldigt upprörd, startat en kampanj och älskat filmen.
Vår. Sol. “På väg” i grammofonen. Lillan och Maï är på öppna förskolan. Storan är i skolan. Tillvarons små detaljer justeras med den nyckfulla tidens gång, men de viktiga känslorna verkar helt orubbliga. Jag saknar dig oändligt. I snart fyra år.
Attis
P.S. Blommorna har kommit upp och börjar sakta maka sig ut över köksväggen (och taket).
Fyra år idag. Sedan. Du. Dog.
Det är fortfarande inte riktigt begripligt.
Du fattas!
Fyra år. Känns som fyra minuter eller en evighet. Pojkarna är stora nu, du skulle fortfarande ha roligt med att skämma bort dem och du skulle också vara i djupa diskussioner om meningen med livet… Saknar dig!
Så fina ni är! Guldgrabbar slla tre (fast en har mindre hår än de andra, så är det ju – men vad är lite hår jämfört med livsvisdom, mental balans, erfarenhet o tolerans med det underbara imperfekts livet ?) kram på er!
Grattis på fölsedan igen. Ljuset är tänt, glögg kryddorna redo och Halloween snart här. Louise ska nog karva pumpor igen, som ni gjorde tillsammans första gången. Hon har blivit ganska vass så du skulle få jobba för att hålla ikapp!
Grattis på födelsedagen, så konstigt att det har gått 10 år sedan vi firade din 50-årsdag…! Lennart plockar höstkantareller i stor mängd just nu, hade allt varit som det borde så skulle du och jag nu sitta på verandan och rensa dem för glatta livet. Istället åker jag och Hillevi till Paris i morgon, staden som är “din” i mina ögon. Kommer att tänka på dig lite extra då, precis som idag.
Joel; hoppas ni har det bra, krama Lou och grabbarna från mig!
Så kom vår egen lilla Maria i slutet av september. Från stunden hon kom ut har hon gjort tydligt att hon är en rofylld och eftertänksam typ.
Förutom ditt, har hon även fått sin mormors mors namn, Malakoro. Det gör att hon bär namnen efter två av de klokaste och starkaste kvinnorna jag träffat. Må hon få med sig något av det.
Kram till dig, Maria, och till alla som läser här ibland.
Oj vad fin hon är! Inte helt överraskande med så fina föräldrar, men ändå… Grattis!
Tack. Och tack!
Åh! Så fantastiskt underbart och stort, varmt grattis till ännu en tjej! Jag hoppas ni alla mår bra och att allt är väl! Många kramar / Lisen
Tack Lisen! Alla mår bra. Hoppas det är bra med er också. Längesedan nu.
A
Några få timmar till, så har det gått fem hela år sedan du dog. Helt obegripligt fortfarande, att du inte är här med oss! Livet trampar på och resten av världen snurrar på som om ingenting har hänt o ändå är allt annorlunda. Inget är sig likt. Fast vi som har varit med om dig, vi kan inte förlora dig. Saknar dig , det går nog aldrig över. Hej på er alla som kommer in på den här sidan då och då, med kram /Lisen
Lyktan lyser i Los Angeles…
Nu är Maria orolig – Joni Mitchell har hittats medvetslös och ligger på sjukhus här i LA… Cedars Sinai som nästan syns borta i diset utanför mitt kontorsfönster…
Jaha Maria, nu är det kantarellplockning på Åland igen o jag måste rensa allt själv, utan din hjälp o sällskap. Kommer att prata med dig ändå, precis som vanligt…. Hoppas ni alla kära som går in här på sidan då o då mår bra och njuter av livet med alla dess mot- och medgångar! Kram <3
Nu hade det strax varit födelsedag igen. 61 år hade det väl varit?
Jag begriper inte riktigt hur det här med sorg fungerar. Jag har svårt att greppa, kontrollera och förstå. Även så här, ganska långt efteråt.
Jag har råkat logga in på Spotify igen, vilket jag inte gjort sedan vintern 2009/2010. Där hittar jag listor du delat. Jag njuter musiken i fulla drag! Just nu Evert Taube i olika tolkningar… jag saknar dig Maria.
Kramar till alla som tittar hit.
A
Min kalender piper varje år och påminner mig – och första tanken är fortfarande att det vart alldeles för länge sen vi pratade och jag borde höra av mig, sen kommer insikten att du inte kan svara i telefon. Undrar när det kommer gå över? Jag ringer dig i tankarna istället!
Blir också påmind av hur du hjälpte mig få min första stillbildskamera, Min Olta (Minolta…) Jag sparade och sparade och du bidrog med hälften. Nu har jag och Louise precis gjort samma sak med Cosmo – han har sparat och jobbat, gjort tvätten, städat undan disken – och nu har han precis kommit fram till att ha råd med (hälften av) den laptop som han har drömt om i flera år.
Visst hade vi kunnat köpa den åt honom på en gång, men nu har han lärt sig, som du lärde mig, att man måste se efter sina slantar om man vill ha något speciellt.
Förhoppningsvis går någon slags klokhet i arv, i alla fall i varannan generation…
Grattis på 61-årsdagen älskade syster! I mitt hjärta lever du än❤️❤️❤️
Ägget lyser och glöggen är varm. Grattis!
Många ägg blir det, men det känns ändå rätt på något vis. För 43 år sedan, strax efter midnatt på Internationella Kvinnodagen, så dök jag upp. Inte kunde jag ha trott att du inte skulle vara här nu. Då hjälper ägget. “The Egg and The Tardis.”
Grattis Joel! Har ni några planer på någon Sverige-trip så säg till. Småkillarna måste vara gigantiska vid det här laget. Hur mår ni? Vad gör ni?
De har ju inte krympt… 🙂 Vi har fullt upp, jag har precis officiellt blivit partner i ett nytt bolag så nu kommer det nog dröja innan jag hinner hem… Ni får komma hit istället! Vi har solsken!
Vi kommer!
Kul! När? 🙂
Slutet av augusti, skulle det funka? Lägger lite pussel just nu med jobb och annat, tanken är att jag tar med mig Julia och kommer över – återkommer via mejl!
Kram
Kul!!
Hjärnan fungerar trots allt på något vis…
Råkade ha ett par hörlurar från jobbet i ryggsäcken. På tuben på morgonen blev jag plötsligt sugen på musik, vilket jag väldigt sällan blir på tunnelbanan.
Av en slump har jag precis installerat Spotify på min smart phone. Av för mig oförklarlig anledning söker jag på Hoola Bandoola… vilket som oftast leder tankarna till dig.
Så står jag där, tårögd i min ensamhet bland en massa folk, och försöker begripa smärtan och saknaden, såhär flera år senare. Vad kan jag göra av dessa starka känslor? Något som kan hedra den magnifika kärlek du spred?
Jag surfar in på den här sidan och tänker plötsligt, “var det inte såhär års du brukade fylla år?”
De varmaste och ömmaste gratulationer, från ert blödande hjärta.
Det är precis så här års – Los Angeles håller precis på att vakna till en födelsedag. Hoola Bandoola i mitt fall blev Simon & Garfunkel som poppade upp i huvet härom dan och helt plötsligt blev såpass viktigt att jag desperat smög upp telefonen på flyget, på väg ut på landningsbanan, för att ladda ner hela katalogen innan vi tappade signal. Det gick ganska bra, saknade bara några få låtar som jag snabbt laddade ned när vi landade och har inte slutat spela sen dess… Japp, lustigt hur hjärnan funkar…
Ägget är tänt, Halloween är nära och Louise kommer karva pumpor i PR igen, en tradition som ni startade tillsammans.
Grattis på fölsedan!
Ägget.
Vi har stoppat i små elektriska ljus i många av våra ljusstakar, istället för värmeljus. De har fjärrkontroll och tänds och släcks allihop av en lyxigt enkel knapptryckning. Men inte ljuset i ägget… Just den lilla lampan har helt på eget bevåg bestämt sig för att leva ett eget liv. Framför allt så går den nästan aldrig att släcka. Den tänds hemskt gärna, men att släckas är inte alls lika kul. Jag ser det som tydligt tecken att Maria spökar i ägget, och det känns helt perfekt. God Jul, Maria! Ta en glögg till…
Bild bevis
Så har vi kommit till ytterligare en märkesdag – nu sju år sedan vi alla satt på Ersta hospice och följde med Maria in i döden. Så konstigt! Tiden är obegriplig. Jag har svårt att sova ikväll, svårt att komma till ro. Pratar fortfarande med Maria i mitt huvud. Saknar henne så och det är så tråkigt att hitta på svaren själv – dessutom taskigt, Maria hade säkerligen haft åsikter om vilka ord jag lägger i hennes mun J. Åh, hon fattas mig! Hillevi går på gymnasiet i gamla Teaterhögskolan, när man passerar där (i samband med något utvecklingssamtal eller så) så tänker jag att jisses, om Maria inte var död så skulle vi gått dit och fikat. Och Hillevi hade förmodligen hängt där för jämnan. Och aldrig blivit utkörd – Maria hade varit full av förståelse, tid och tålmodigt lyssnat på hur jobbigt det är med morsor som lägger sig i och bryr sig om och har sig. Ja, hon fattas mig och så många andra. Jag tänder ett ljus i mitt hjärta och tänker att så länge vi finns, som minns vem hon var och som påverkades av det, så finns hon i någon mening. Kram på er!
Många kramar över Atlanten. Teaterhögskolan – där brukade jag parkera när gatorna var fulla, eller gå förbi varje morgon på väg till tunnelbanan när jag inte hade bil… Hur har sju år gått? Känns som tre kanske. Ungarna har ju vuxit men det är enda beviset. Maria var alltid övertygad om att livet gick i sju års intervaller. Att stora händelser och förändringar som på något vis hängde ihop gärna skedde med sju års uppehåll. Man kan ju tycka att det går att koppla ihop vad som helst med sju års mellanrum om man bara försöker ordentligt, men jag tycker ändå att mönstret håller. Jag vet inte vad sju år efter Maria ska bli kopplat till, men jag har ju precis i år hittat ny balans i jobbet, vi pratar om att flytta till en annan del av Los Angeles, om att ungarna kanske ska byta skola… Vem vet, men om ett år eller två så kommer jag säkert kunna titta tillbaks och se ett super tydligt mönster på något vänster. Det skulle Maria gilla…
Idag skulle vi med buller och bång ha firat Marias 63-årsdag…! Jag minns en gång för många år sedan när satt i bilen på väg till Småland (för att hjälpa mor & far att flytta in i det förfärliga Sjölyckan) att vi pratade om vilka vi ville vara när vi blev gamla – detta var så länge sedan att vi inte ens tänkte tanken OM vi blev gamla – och Maria sa att hon ville bli en glad och lite knasig tant som reste till alla spännande platser i världen, helst tillsammans med ett barnbarn eller syskonbarn. Jag kan se henne framför mig i den rollen…J. Nu väntar vi med spänning på nästa barnbarn, Ebba ska få en lillasyster imorgon enligt prognosen, men vem vet – hon kanske kommer idag? Så får vi ytterligare en anledning att höja en skål den 27 oktober varje år. Kram på er alla!
63… Känns som jag är på väg ikapp! Här rusar livet vidare – Cosmo kom hem från läger på Marias födelsedag, stolt och trött efter två nätter på ön Catalina med snorkel sim på natten och de första nätterna han någonsin spenderat under annat tak än Lou. Ganska stort. Nästan lika stort som kramen han fick av lillebror. Och hemma så lyser ägget bland Halloween dekorationerna, precis som det alltid ska vara på Marias födelsedag… 🙂
Kram tillbaks!
Härligt med ungar. Den där tantvisionen berättade om även långt senare. Det är en fin bild.
Jag och Danne drack lite grappa i Marias ära i förrgår.
Hälsningar till alla!
Skål till grappan! Maria försökte ofta övertyga mig om att grappa var någonting jag skulle gilla, men det gick aldrig särskilt bra. Nu däremot, tack vare en kompis som är Italiensk kock, så har jag lärt mig tycka såpass mycket om grappa att vi gick på grappa inspirerad middagsfest på hans mysiga restaurang, med grappa i både cocktails och mat, lämpligt nog under Marias födelsedags vecka. Skål!
Bild bevis…
Alltså grappa….. vedervärdigt! Maria försökte frälsa mig också, men det gick jag aldrig på
Nåt blev fel, jag skrev en hel harang efter detta som aldrig blev postat. Kontentan: var rädda om er!
Haha! Den Danne köpte var helt okej. Jag är väl ingen kännare, men den gick ner…
Ni får komma till Los Angeles och gå Italiensk krog och prova ”riktig” grappa så kanske det ändrar sig… 🙂
…eller så möts vi ”halvvägs”, i Italien. Med familjerna eller exklusivt manstema?
Låter najs! Vi hoppas på en Europa tripp till sommaren om vi har tur…
Låter härligt. Uppdatera oss på status, så sammanstrålar vi om högre makter tillåter.
När Maria dog så var det som att någon slet ett stycke av mig och den biten får jag aldrig tillbaka. Den – hon – fattas mig och ingenting blir sig någonsin likt. Saknaden går aldrig över. Tillvaron traskar på, men magin, som jag behöver så mycket för att känna att jag lever, är förlorad. Med Maria var den alltid inom räckhåll och nu är jag ensam. Då och då blossar den upp som en eldfluga utom räckhåll men jag når den aldrig. Snart åtta år sedan hon dog, känns som åtta veckor… Världen är förändrad och allt är upp och ner. MEN jag har fått en ny höft och kan röra mig (nästan) obehindrat, känns som jag fått 15 år i present. Var på en begravning för 10 dagar sedan. Fantastisk kvinna, 55 år, smart, rolig, klok, kärleksfull… precis som du. Och så tänkte jag att livet är allt bra orättvist. Somliga får en ny höft o andra får cancer o dör när de är 55. Fast det ena utesluter inte det andra. Hoppas livet inte far alltför hårt fram med er andra som är härpå sidan! Vad jag förstår Joel o Attis – var rädda om er!❤️
Tack Lisen. Livet öser på! Nu är de åtta åren fulltaliga. Helt bisarrt!
Jättekonstigt. Och på något sätt samtidigt en slags ny normal status, vilket bara gör det ännu konstigare. Så många vardags händelser som man vill dela med sig till henne, från irriterande hyresvärdar till ungarna på demonstrationer och protest mot Amerikanska vapen lagar. Hon skulle vara stolt över pojkarna, Cosmo är snart tonåring och längre än Lou, Max är en stor drama apa som går helt upp i en musikal grupp efter plugget, båda ute på demonstration på gatorna i Los Angeles, viftandes med skyltar som säger “Mom’s Demand Action.” Maria skulle gått med och ropat Amerikanska protester hela dan.
I andra vardags nyheter – vi har bokat vår resa till Italien! Vi kommer vara i en villa i Capannori, typ 40 minuter nord-öst från Pisa, 4-13 juli. Kom och hälsa på!
Skickar med några bilder.
bild
Ja, åtta år – en hel evighet och bara en blink. Helt obegripligt och samtidigt numera normalt. Vänjer mig aldrig… Så fina barn du har Joel, ja Maria hade varit överjäst av stolthet och säkert varit med o burit plakat. Jag är också stolt ❤️ Har tänkt på Maria hela dagen, var över till Johanna & Co idag o vi pratade om henne. Hon fattas! Lilla Ebba (som nu är 4 år) överhörde en del av samtalet o frågade vem som ”satt fast i mitt hjärta” – och när jag sa att det var min storasyster som är död o visade ett av foto av Maria som sitter här på väggen, så sa hon att ”hon sitter nog kvar i ditt hjärta tills du dör” (!) och sen sa hon att ”när allt är dött så finns hon inte mer”. Så sant! Kul att se bilder av barnen – Attis, kan inte du lägga upp några också? Hopas ni har det gott med livet, var rädd om er! Kram / Lisen
Kram!
Kram Lisen och Joel. Och Maria. Här är mina små älsklingar. Tata fyller 15 i juni, Smaragda Tene är 5, Maria Malakoro 3 år och lille Mikael Moussa är drygt 3 månader.
Ett försök till med bilden…
Fina!!
Åh vilken familj – stor o fin! grattis Attis!
Grattis på fölsedan, morsan! Nu är det bara ett år kvar till pensionen…
Ja, grattis Maria! Har tänkt på dig många gånger idag, vi har firat Julias 25-årsdag (hon hade tentaplugg den 24:e) och vi har pratat om dig idag som så många andra dagar❤️
64 år skulle du ha blivit, och jävlar vilken fin tant du hade varit! Saknar dig!!!❤️
Nio långa år idag. Länge sedan o ändå alldeles nyss. Maria, du finns i mig så länge jag lever
Kram på er alla, Joel & co o Attis & co o ni andra som tittar in här då o då!
Kram till alla från Paso Robles! Vi har precis idag, med perfekt tajming för att minnas nio års dagen sen Maria gick bort, vaknat efter första natten i vårt nya sommarhus! Maria skulle stortrivas här uppe. Mysig natur, fågelsång som påminner om koltrasten, nyfikna människor, mysiga caféer och några av världens bästa vingårdar! Casa Maria.
Bild
Aningen sen på den här kanske, men men… Tack Lisen! Massa kramar till er också!
Nu är det längesen jag träffade någon av er. Vi får se vad det blir av världen, men jag tror på framtiden och hoppas livet ser till att rätt stigar korsas.
Puss och kram!
Oj, så fint! Pool och en stor terrass med plats för häng med alla kära, och en (vedervärdig) grappa över goda samtal i kvällningen. Klart Maria hade älskat detta! Men finns där några abborrar att dra upp? Kram!
Väldigt ont om abborrar i poolen, men det fins en sjö runt hörnet som man kan åka och fiska i om man vill… Men mest ska man ju åka till vingårdarna och fiska smakprov!
Låter fint! Lev väl
Altid… 🙂
Hej, är några dagar sen här i forumet – men vi lyfte våra glas i utbringade en skål i söndags Mina tankar är ofta, ofta hos Maria, inte så väldigt mycket nu längre kring det som har varit utan mer typ ”vad skulle hon ha sagt om det här” eller det här måste jag prata med Maria om”…. Så levande inuti mig fortfarande! Och så saknad, inte minst i lördags när både Maria o framför allt Jonna fattades förtvivlat på Erikas fantastiska 30-årskalas! Kram på er alla❤️
Samma här! Vi har två filminspelningar den här veckan där vi sammanstrålar familjer som inte sett varandra på alldeles för länge, och då tänkte jag att Maria skulle tycka att det var himla roligt att komma och hälsa på och att hon skulle tycka om vad jag jobbar med nu för tiden, och hon skulle vara väldigt förundrad över hur livet snirklar runt sig och blir intressant på nya fantastiska sätt…
Hej Joel. Vad var det för projekt du jobbade med i höstas. Det låter spännande. Kan man se något av det någonstans?
Ha, javisst! Vi gör ju ganska många project men just den jag pratade om här var för Digicel, en mobil operatör i Karibien. Vi sammanstrålade familjer som levde långt ifrån varandra. Den ligger på många ställen, men här är en Facebook länk:
https://www.facebook.com/DigicelTT/videos/436421343963643/
Och om du vill veta vilka vi är och vad vi håller på med så finns det ett par ny videos som inte är för allmän konsumtion men del av ett finansierings paket som vi just håller på att gå ut med. Den första förklarar lite om världen vi lever i och det nya konceptet StoryTech som kommer bli stort för oss:
https://f.io/5tFEnCG3
Och nästa förklarar lite vilka vi är, hur vi fungerar, vad vi har gjort och vart vi är på väg:
https://f.io/UOHt2EH9
Och om du verkligen sitter hemma och har tråkigt så kan du altid kika runt på vår hemsida där det finns lite fler länkar:
https://www.shareability.com
Vi har precis byggt om sidan så den är lite slarvig fortfarande, men det går att hitta några saker att kika på…
Borde hålla dig upptagen i några minuter i karantän kanske! 🙂
Tack Joel! Ska kolla på länkarna. Jag blir ju riktigt nyfiken nu…
Så var det dags igen och nu har det gått ofattbara tio år sedan vi satt där allihop runt Marias säng i rummet på Ersta. Sorgen och saknaden mjuknar i kanterna men krymper inte. Kram på er alla, ta hand om er!
Ofattbart är helt rätt. Både att hon försvann för oss, och att det var tio år sen. Vi sitter uppe i Paso Robles på isolering och ägget hamnade kvar hemma i lägenheten, så jag fick improvisera med ett ljus menat för en födelsedags tårta. Inte like sjangdobelt, kanske, men fungerar utmärkt det med!
Bild
Ja, helt ofattbart är det! Bamsiga dunderkramar kramar till er oavsett var ni är.
Joel, utvecklingen i USA verkar ganska läbbig på flera plan. Så ni sitter i isolering? Är ni krassliga allihop? Vet du hur länge ni blir där? Krya på er och hoppas ni kan ta vara på tiden och hitta på lite kul grejer.
Det är märkligt, men den här “bloggen” skänker mig en oväntat stor tröst. Jag vet inte riktigt varför, men det kan vara att det ni skriver om er syster/mamma får mig att känna att vi ändå kanske inte är så långt ifrån varandra trots att vi inte setts på ett snart decennium.
Samma här! Vi är alla friska och ingen jag känner har råkat illa ut ännu, det närmaste var farsans granne som gick bort och det var ju hemma i Sverige. Isoleringen här är ju tänkt att sprida ut trycket på sjukvården och vår lokala regering i Kalifornien reagerade tidigt och starkt, och på ett helt annorlunda sätt än Sverige har reagerat. Vi har ju fler områden med tätare befolkning, så man kan hoppas att den Svenska modellen visar sig ha fördelar över tid, men den skulle ju absolut inte fungera här!
Här kommer också den ekonomiska smällen bli större för folk eftersom samhället inte har skyddsnät på samma sätt, framför allt inte för de som är mest utsatta. Vi har ju lyxen att kunna jobba hemifrån så för oss ser det justare ut än många, och mycket bättre än under finanskrisen 2008, men effekterna har ju inte kommit på riktigt än så vi får se hur det går…
Under tiden så njuter vi av distans fika med grannarna uppe i Paso Robles! 🙂
Ja Attis, du har rätt – vi är nära och beroende av varandra och min känsla är att det blir extra tydligt i dessa tider av kris. Vi i bemärkelsen alla vi människor som tillsammans utgör samhället. Utifrån min begränsade horisont så är erfarenheten så här långt att vi är många – privata kontakter likväl som professionella – som gör enorma insatser för att stötta, jämna ut, dämpa o skydda. Och till syvende och sist så är det det som gör skillnad – oavsett vilket politiskt system vi lever i. Jag är också oerhört glad att den här sidan finns även om vi är få som skriver nuförtiden. Saknar Maria så mycket, så mycket jag skulle vilja prata med henne om – och lite vill jag tro att hennes ande svävar här…
Än har hon inte kommit o spökat som hon lovade, men snart så <3 Var rädda om er och ta hand om varandra, det är det som har störst betydelse i längden!
Vilken skatt att hitta alla dessa kärleksfulla, sörjande, stöttande inlägg! Surfade in här i jakt på en bild- istället sitter jag och läser era hälsningar till varandra, och till Maria. Som en stor kram.
Maria, jag saknar dig så.
Nu blev Maria förevigad i en musik video med en av världens största artister…
https://youtu.be/Xwh20cc6kp8
Wow. Hur gick det till? Hon passar ju såklart in i större sammanhang än så, men vad är kopplingen? Känner ni varandra?
Anledningen till att jag tittade in här idag var egentligen för att jag ville få kontakt med dig och höra hur du ser på läget i USA. Härifrån är det skrämmande att höra om inkallad militär, aggressiv polis, arresteringar och våld mot journalister. Hur ser det ut inifrån?
Ska någon myndig makthavare bekräfta och tillvarata den berättigade ilskan från folket eller ska USA svindla ner i en auktoritär avgrund?
Puss och kram till hela familjen och stort grattis till Cosmo i efterskott!
Ha, ja det är ju vårt företag som producerat såklart. Som regissör får man ju viss frihet att klämma in bilder, men den här valde min klippare alldeles själv… 🙂
Det är ju en blandad soppa som vanligt här borta. Majoriteten av protesterna är ju fredliga och lugna men det är ju tråkigt att rapportera om folk som lugnt går omkring och ber att få förändring på hundratals år av förtryck och ojämlikhet, så man hör ju mer om kaos och vandalism och polis som fortsätter bete sig som idioter.
Det är ju viktigt att komma ihåg att det är tre olika saker som händer samtidigt:
1) Folk protesterar en lång historia av förtryck.
2) Ett fåtal startar våld och sabotage av politiska skäl.
3) Ett annat fåtal tar tillfället i akt och plundrar allt de kan.
Det positiva i det hela är ju att den extrema situationen kan ju faktist leda till förändring. USA är att stort land som är väldigt långsamt när det kommer till förändring, och att det finns en tradition av att bara förändras när situationer når brytningspunkten, det går ju hela vägen tillbaks till The Boston Tea Party.
Efter Rodney King så tog ju relationerna mellan polis styrkan och svarta män ett par små steg i rätt riktning. Nu kanske George Floyd kan flytta utvecklingen två nya små steg framåt. Om hundra år kanske vi når någon slags jämlikhet…
Man kan hoppas!
Fortfarande så saknad! Åren går men Maria kommer alltid fattas mig. ❤️
Kramar från Halloween land in Paso Robles!
Ja. Är det inte lite märkligt att hon fortfarande saknas så djupt? Fan.
Jag vet inte om det är något jag byggt upp själv inom mig, eller vad, men mina tankar går fortfarande ofta till henne.
All kärlek till er och minnet av Maria.
“Det är bättre att tända ett ljus än att klaga på det förbannade mörkret.”
❤️
Den var menad som svar på ditt senaste, Joel.
Den var fin vilket som! 🙂
Så har ännu en födelsedag passerat. För ett par dagar sedan skulle Maria ha fyllt 67 om jag har räknat rätt. Hon hade varit en cool tant som flängt runt med barnbarn o syskonbarn o färgat deras o våra liv med livslust, gränslös kärlek, glädje o interaktion. Tänker på henne, saknar min syster o allt som kunde ha varit!
Här i Kalifornien var det bara igår hon fyllde år, och 67 stämmer hur bra som helst! Här är det full förberedelse för Halloween, en tradition som Maria var helt ombord med tack vare Louise. Vi har testat glögg i flera veckor nu, för man måste ju vara förberedd, och på lördag har vi kalas med grannarna!
12 år. Eller 144 månader kanske? Eller 4 383 dagar? 10 5176 timmar? 6 310 566 minuter? 378 633 977 sekunder?
Aldeles för länge, och samtidigt alldeles nyss.
Kram, Maria!
Ljuset tänt.
Grattis i efterskott, Maria! 68 år skulle du ha fyllt för en vecka sedan. Hörde folk snacka om almstriden och tänkte på dig.
Någon som vet om Maria var där? Hon skulle väl fylla 17 när det begav sig?
Snart trettondagsafton. För nästan på dagen 14 år sedan samlades vi syskon (utom Jonna förstås, som ju redan var borta sedan flera år) och gick igenom de sista flyttkartongerna med grejer efter vår mor. Bara några veckor senare skrev Maria mejlet om att de av en slump upptäckt en ”fläck” på lungan när hon gjorde MRT inför ablation, och att hon hoppades det var tuberkulos o inte cancer… Nu är inte bara Jonna o Maria utan även Amanda borta. Jag är helt systerlös, ensam kvar av fyra syrror som om än väldigt olika i temperament o personlighet var väldigt tajta. Vad är oddsen för att tre av fyra systrar ska dö före 57 års ålder i moden tid? Och av helt olika anledningar? Helt obegripligt! Ateist javisst, men någon sorts gudomlig rättvisa är rent mänskligt vad man förväntar sig (om än helt orimligt, jag vet). Nåväl, jag är så oerhört tacksam för att de alla tre har funnits o verkat i mitt liv, och faktiskt till stor del format mig till den jag är. Hade bara önskat att få dela det (livet, tillvaron, vardagen) längre tillsammans. Nu får man göra som förmodligen alla tidigare generationer har erfarit; gilla läget o ta vara på allt gott o goa människor som finns. Och alla tre som fattas mig kommer att finnas överst i mitt hjärta när jag snart (förhoppningsvis, tar inget för givet) firar min 60-årsdag i mars. Önskar er som fortfarande är härinne då och då ett fortsatt gott liv, var rädda om varandra! ❤️
Fint att läsa, Lisen. Många kramar från just nu Australien, snart tillbalks till Paso Robles. Inte nog med att du fyller 60, somliga fyller ju 50 ungefär samtidigt! Vi har inte lyckats låsa planer än, men nån gång i året ska vi hem till Sverige igen och då får vi fira 110 ihop tycker jag… 🙂
Idag är det 18 år sedan Jonna dog. Lite extra tungt nu när det inte finns några systrar kvar att dela sorgen o minnena med. Så jag skriver ut i cyberrynden: åh vad jag saknar er! ❤️❤️❤️
Många kramar från Paso Robles!
Tretton år idag. Tur att det inte finns någon otur i nummer. Och tretton är ju bara tur, om det är någonting alls.
Hej Joel. Jag ska till Colorado nästa helg och vill bara kolla om du av någon fantastisk slump skulle råka vara i Denver just då. I så fall är jag ledig hela söndagen och tar gärna en fika. Annars får ni ha det så himla bra allihop!
Attis
Grattis på födelsedagen, Maria. 70 bast idag. Det hade ju varit något, eller hur? 🙂
Joel, Lisen (eller någon annan som läser här ibland), vad var det Maria sa om att bli en gammal tant med käpp? Minns ni? Barnen och jag diskuterade åldrande och det åkallade en bild av en, på den tiden framtida, gammal Maria som hytter med käppen (mot vem?).
Min lilla Maria är 11 år nu. Hon är tidig i puberteten och hade förstås haft stor glädje och nytta av att dela en del funderingar med sin namne. Jag försöker ibland återberätta saker som stora Maria sagt i hopp om att en liten gnutta livsvisdom ska ha bevarats i själva orden.
Jag saknar er.
Här tänder vi ett ljus på Maria’s 70-års dag, mitt ibland Halloween dekorationerna, vilket är väldigt passande eftersom vi har så många fina minnen runt den här tiden tillsammans!
Idag är det femton år sen Maria gick bort. Som livets ironi fungerar så är idag också dagen då dödsannonsen för Nisse hamnade i tidningen. Här hemma tänder jag Marias ägg, med en bild på mina föräldrar (och mig!) i lyckligare tider.
15 år. Tiden alltså. Står helt frusen. Och rusar framåt. Samtidigt.
Jag snubblade precis på ett brev som Maria skrev när hon visste att hon var sjuk. Lite livserfarenhet blandat med personlig insikt och andra tankar. Lustigt hur väl hon redan såg inte bara mig och Louise, men ungarna. Genom mig kanske. Väldigt tydliga ord om hur jag var när jag var liten, som reflekteras så himla tydligt i nästa generation, och inte bara silverkanterna, utan det bångstyriga, egenartade och upprorliga. 15 år sen hon gick bort, och hon är fortfarande här och hjälper mig. Varje dag.