Det fanns många fina mejl som åkte fram och tillbaks under tiden Maria var sjuk, inte minst från henne själv:

Sitter här i Ersta-sängen
morgontidningarna ännu inte lästa
Alla blommor klänger på sina hängen
kvar av dagen finns det allra mesta.

Solen flödar, molnen far
Bara små spår av vintern kvar

Mår så gott, kan andas
när den nya dagen randas
(nåja, förmiddag, det var nödrim där)
Bara gå på toa utan flås
Såhär ska det mås!

Tänker på alla nära, kära
som hjälper mig att bära
allting som är svårt
Hoppas någon gång jag kan
göra det till vårt
– jag menar: rycka in från andra sidan, spöka lite grann
och trösta. Jag vill också hinna
ge tillbaka nånting mer
av allt jag får nu, ifrån dig. Från er.

Fast döden, vad är den?
En liten gräns, en glipa.
och sen
man kikar genom den
och minns.
Och finns.

Mejl från Maria till Lisen, 14 Mars 2010

Bara ett par veckor senare kom ett mail från mig, med de svåraste ord jag någonsin skrivit:

Strax före halv sju i morse viskade jag till Maria att våren har kommit, att det var klar himmel, att koltrastarna sjöng och att hon  kunde släppa taget nu. Djupt inne i sitt lugn och sin dvala så lyssnade hon och tog in, sådär som vår Maria alltid gjorde. I ett rum fullt med familj och vänner, och i en värld fylld av kärlek, så tog hon sina sista andetag och kom till ro.

Maria Bergvall är död. Länge leve Maria!

Joel

Ni har säkert flera mail eller SMS. Dela gärna med er!